Världens unikaste kille... livet tillsammans med ett barn som är ensam i världen om sitt kromosomfel.

När man skaffar hund, är det nästan en självklarhet att man ska gå hundkurs. Det finns jätte många olika varianter som valpkurs, allmänlydnad, fortsättningskurs. Varför går man inga kurser när man får barn? Det borde finnas en kurs för:

1. Spädbarnkurs
2. 2 års trots
3. 3 års trost
4. Fortsättningskurs upp till 6 års trotsen börjar
5. 6. års trots
6. Fortsättningskurs upp till tonåren
7. Tonårskurs
8. Hur man ger sitt barn en bra självkänsla och ett gott självförtroende
9. Stärk ditt tålamod

Ja, listan kan göras hur lång som helst. Ändå kommer man hem och har ingen aning om hur man ska göra. Man gissar och frågar på BVC och vänner. Får aldrig samma svar....

Undrar ibland över att man blev varnad för spädbarnsåldern men man hörde inte ett ljud om trots ålder... kanske tur det... :-)

LillHönis är som sagt inne i en "härlig" ålder och jag hade nog behövt 3 års trots kursen. Hon gnäller fram allt hon ska säga, skriker när hon inte får som hon vill och slår brorsan om han vinner över henne i tävlingen "vem springer fortstast till dagisdörren".

Har bestämt nu för att totalt ignorera henne när hon gnäller och skriker. Jag tänker ge henne kännbara konsekvenser om hon slåss. Det mest kännbara är nog att hon inte får ta hem kompisar efter dagis. Är man för hård då?

Mitt i denna utmaning så är varje dag som ett spännande bok där man undrar vad som ska hända.

Fick en tillsägelse på Klokers dagis i dag för att jag kom 10 minuter för sent och inte ringde. Jag skulle hämta honom strax efter halv 3, men fick ett besök i samma sekund som jag höll på att backa ut bilen. Trodde det skulle gå hyfsat fort, men det tog 10 minuter. Jag hade meddelat att Kloker kunde äta melllis hemma. När jag ringde ochsa att jag var 10 minuter sen fick jag besked att jag skulle ringt för ingen kunde äta mellis förrän Kloker åkt hem eftersom han inte skulle ha. Kloker var dessutom tokig för att jag var sen och kunde inte vänta.

Ja, man lär sig något varje dag. Klart skulle jag ringt och säga att jag var sen. Jag kan bara försvara mig genom att jag trodde inte i min vildaste fantasi att de andra barnen skulle få vänta med sin mellis tills Kloker åkt hem. Jag kunde heller inte tro att mitt oplanderade möte tog 10 minuter.

Nu ska jag gå och lägga mig och skaffa ny energi så att man orkar med nya utmaningar i morgon!

//P

Har varit en riktig skitdag vad gäller barnen. Faktiskt inte så mycket Kloker, men LillHönis. Det började redan vid hämtning på dagis. Det skreks och trotsades och sölades och gräts. När vi hämtade Kloker slog hon honom för att han vann till bilen.....blev jag tokig?? Detta har sen fortsatt hela kvällen. Givetvis påverkar detta Kloker och hans "fina" sidor kommer också fram.

Jag provade alla sätt jag kunde komma på för att få Lillan att sluta, men ingenting hjälpte. Enda tänkbara anledning är nog att hon är trött. La ner alla försök på att få henne nöjd och glad och hon fick gå och lägga sig. Hon somnade knall fall.

I morgon ska vi passa hennes goa kompis och då blir det bra mycket enklare! ;-)

Har varit hos min jobbcoach i dag och det känns väldigt bra. Hon har stora förhoppningar att min situation ska lösa sig och det känns bra. Får se vad som kommer att hända och var jag hamnar!

//P

I dag fyller vår Ferdinand (Berner Sennen) 11 år. Helt fantastiskt! Tänk att han har fått bli så här gammal och det syns ingenting på honom, inte ens i blicken.

Vi har firat med leverpastej tårta och köttbullar, uppskattat! :-)

LillHönis hade 2 kompisar med sig hem i dag efter dagis. Trodde det skulle bli jätte jobbigt med tre tjejer, men dom lekte jätte bra alla tre. Fick därmed en lugn eftermiddag och en trevlig fikastund med en av mammorna.

Jag har precis blivit invald i 2 styrelser inom gymnastikvärlden och nästa helg ska jag åka till Falun på utbildning hur man driver en styrelse. Superspännande. Att jag sen dessutom ska få bo på hotell och vara för mig själv är bara bonus.... :-) Ska passa på att njuta massor!

/P

Då var det söndag kväll och helgen har förflutit lugnt och skönt! Man blir så himla glad i själen när solen skiner och man kan sitta på altanen och mysa medans barnen leker i trädgården. Oj så mycket enklare allt blir. Till och med Kloker vill gå ut och pausa från spelandet. :-).

Vi har passat Bella hela veckan, vilket har varit så mysigt. Nu har hon åkt hem igen och vi kan bara längta tills vi får låna tillbaka henne igen.

I dag sa Kloker till mig: visst är jag inte lika arg längre som jag var innan... min kloka Kloker. Nej, han är inte alls så arg som han var innan, och det är så himla härligt att veta att han känner det själv också.

I dag kom en riktig Kloker kommentar. Maken satt på altanen och Lillhönis var på toa, när hon var klar ropade hon, men maken hörde inte. Då gick Kloker och knackade på rutan och sa: Pappa, jag tror din dotter har bajsat! :-)

LillHönis har lekt med en kompis hela dagen och haft det jätte roligt. Det är riktigt intressant att studera dessa 3½ åringar när dom pratar med varandra. Riktiga skator kan dom vara och supergoa andra sekunden.

Ny spännande vecka med givande möte angående min framtid hoppas jag!

//P

Nu har det varit en period där allting faktiskt är ganska lugnt! Kloker trivs så bra på sitt dagis och det märks på hela honom. Tänk om alla barn med Autism/AS hade haft möjligheten att gå på ett specialdagis som Kloker går på. Dom är 6 barn och 5 fröknar som alla har kunskap om dessa barnen. Det borde vara en rättighet för barnen eller en skyldighet för pedagogerna att ha kunskap. Okunskap är det största problemet för dessa barn.

Jag har även lärt mig mer och mer om hur många av dessa barn fungerar, och det stämmer väldigt bra med Kloker.

Jag har lärt mig att det är fullständigt meningslöst att bli arg, gå in i diskussion när har är arg, säga att det är "jag som bestämmer", "sånt uppförande tolererar inte jag" etc. Han vet i samma sekund han har gjort ett fel att det är fel, men då är det redan gjort. Att tala om för honom att han än en gång har "misslyckats" är ganska meningslöst.

Det gäller att hitta en lösning för sitt eget barn som fungerar och vara tacksam för hur länge det fungerar. Det är också något som man har lärt sig att allt är "färksvara" när det gäller AS. Det som fungerar i dag kanske inte alls fungerar i morgon.

När Kloker i dag får sitt utbrott, står jag ofta helt passiv och lyssnar en liten stund för att försöka förstå vad det är som har gjort honom arg (för det är inte alltid så lätt att förstå). Därefter går vi in på hans rum så han får "arga" av sig. Ibland vill han att jag ska vara där, och ibland vill han att jag går utanför. När han "argat" av sig kan vi prata omd et som hände. Jag kan även titta busigt på honom när han får ett utbrott och säga "nej, nu är kittelbaggen" här och börja jaga honom. Det är precis som hans låsning bryts när jag kittlar honom. Är så tacksam så länge den varianten fungerar.

Jobbar även aktivt med att i vissa lägen förhandla med honom. I boken Explosiva barn (rekomenderas till alla) pratar dom mycket om att jobba med 3 korgar. A, B och C korgar där man i A korgen lägger sådana saker som man inte kan förhandla om tex säkerhet, i B korgen lägger man saker som är viktiga men i vissa fall faktiskt kan förhandlas om och i C korgen ligger sånt som man inte behöver ta strid om tex klädval. Följer man detta blir det mycket mindre konflikter.

Jag är givetvis inte mer än männsika och kan smälla av ibland, men jag lyckas kontrollera det betydligt bättre i dag än tidigare.

Jag är så tacksam för att det just nu är en bra period där Kloker mår ganska bra!

God Natt!