Välkommen till min nya blogg!
Här ska jag försöka skriva ner så mycket positiva saker som händer varje dag i mitt liv tillsammans med en familj som består av två barn, Professorn, Lillhönis och min älskade man. Ibland verkar det köra i hop sig ordentligt och allt ser ganska mörkt ut, men då måste man fokusera på de bra sakerna som händer.
Själv har jag varit långtidssjukskriven och kämpar nu med full kraft på att komma tillbaka. Har lite kvar att vandra, men det ska gå.
Jag har en son (Professorn) som har ett ovanligt kromosomfel som han är ensam om vilket innebär att vi inte vet vad det innebär, förutom några fysiska problem, är en blandning mellan Asperger och "rainman". Det är en enorm kamp att föra hans talan och få omgivning att förstå hans problematik. Han är bland de yngsta i sverige som har fått diagnosen Asperger (3 år och 2 veckor).
Men oj vad mycket man får uppleva tillsammans med honom. Man lär sig se världen och människor med helt andra ögon.
Jag har en fantastisk liten dotter som är född 06, som inte har det så lätt med att vara syster till ett barn med speciella behov. Hon gör det med bravur, trots att hon just nu är inne i en "kämpig" trots ålder.
Men oj vad hon lär mig mycket om mig själv och hur jag måste mig att jobba med mina svaga sidor.
Jag är gift med en man som arbetar väldigt mycket, är sällan hemma, vilket innebär att jag har nästan hela ansvaret för hem och barn själv. Han är fantastisk med barnen när han väl är hemma och har ett lugn som jag beundrar.
Men oj vad han lär mig att ha tålamod.
Vi har en familjemedlem till....en Berner Sennen som fyller 11 i april. Han har nog liten släng av Asperger han också. Han har alltid gjort som han själv har velat och värre blir det med åren.
Men oj vad vi älskar honom!
Mitt mål nu är att skaffa mig ännu mer kunskap om olika funktionshinder, utbildna mig till samtalscoach och försöka hjälpa och förändra.
För först och främst måste vi börja ändra människors attityd till människor med alla slags psykiska funktionshinder. Innan det sker, blir det svårt att få en förändring.
Vill gärna ha tips, idéer av ev. läsare där ute!
Pia
Själv har jag varit långtidssjukskriven och kämpar nu med full kraft på att komma tillbaka. Har lite kvar att vandra, men det ska gå.
Jag har en son (Professorn) som har ett ovanligt kromosomfel som han är ensam om vilket innebär att vi inte vet vad det innebär, förutom några fysiska problem, är en blandning mellan Asperger och "rainman". Det är en enorm kamp att föra hans talan och få omgivning att förstå hans problematik. Han är bland de yngsta i sverige som har fått diagnosen Asperger (3 år och 2 veckor).
Men oj vad mycket man får uppleva tillsammans med honom. Man lär sig se världen och människor med helt andra ögon.
Jag har en fantastisk liten dotter som är född 06, som inte har det så lätt med att vara syster till ett barn med speciella behov. Hon gör det med bravur, trots att hon just nu är inne i en "kämpig" trots ålder.
Men oj vad hon lär mig mycket om mig själv och hur jag måste mig att jobba med mina svaga sidor.
Jag är gift med en man som arbetar väldigt mycket, är sällan hemma, vilket innebär att jag har nästan hela ansvaret för hem och barn själv. Han är fantastisk med barnen när han väl är hemma och har ett lugn som jag beundrar.
Men oj vad han lär mig att ha tålamod.
Vi har en familjemedlem till....en Berner Sennen som fyller 11 i april. Han har nog liten släng av Asperger han också. Han har alltid gjort som han själv har velat och värre blir det med åren.
Men oj vad vi älskar honom!
Mitt mål nu är att skaffa mig ännu mer kunskap om olika funktionshinder, utbildna mig till samtalscoach och försöka hjälpa och förändra.
För först och främst måste vi börja ändra människors attityd till människor med alla slags psykiska funktionshinder. Innan det sker, blir det svårt att få en förändring.
Vill gärna ha tips, idéer av ev. läsare där ute!
Pia
